Pia Sahlen

Han sprang upp på min arm och sa ge mig ett hem. Skämt å sido charmigare mus har jag då aldrig mött.
Jag som absolut inte skulle ha fler djur, men jag kunde inte lämna honom åt sitt öde.
Vet inte vad det var. Jag har hitills kunnat säga nej till alla möss jag blir erbjuden, men inte till honom.

Men jag skulle ju inte ha en mus, vad ska jag med en mus till ?
Så Emilia fick honom, ett hem måste han ju ha. Och får Emilia ett djur så måste linnea ha ett. Det blir ju orättvist annars. Så i helgen flyttar en TILL mus hem till oss.

Aja det är bara att inse att vi snart har ett zoo hemma.

Så här är han våran lilla Harry potter.



En chokladfärgad långhårig liten sak. Och sötare än sötast.

Först och främst vill jag bara skryta lite. Det lungn som denna kull har var länge sedan jag upplevde. Vi har alltid haft sprudlande valpar som skriker för lite uppmärksamhet så fort man råka komma i synhåll. Men dessa är så nöjd med att bara vara. Visst vill de också ha uppmärksamhet, men de skriker inte. De viftar glatt på svansen och tittar på en med sina bedjande ögon.





My hombrero bumpy road
Född som den minsta men är nu den största. En riktigt myspropp, men otroligt tuff och frammåt. Sätter man ner honom på okänd mark är det precis som att han bara rycker på axlarna och undersöker allt med ett lugnt och harmoniskt sätt.
Han är så otroligt go och min absoluta favorit av de 4. Hade han varit en hon hade vi aldrig släppt honom.



Myhombrero Break the ice
Minstingen i gänget. Men otroligt mysig. Han är som alla minstingar tuff och tar för sig. Egentligen ganska lik sin bror i sättet. Något mer pratig kanske. Något som däremot skiljer dom åt är att han kan inte vara still, totalt omöjlig att få ett bra kort på.


Båda grabbarna söker egna hem, vill du ge dom ett? tveka inte att höra av dig. piated@hotmail.com

En bild som jag föll för direkt när jag laddade upp den från kamerna är denna bild.



Jag tycker den beskriver familjen så som jag upplever dom. Glada och busiga.

   

Vill du boka mig för en familjeupplevelse fylld av minnen, tveka inte att höra av dig.
piated@hotmail.com

My hombrero born to make you happy även kallad Doris här hemma. En underbar liten dam. Hon är väldigt lugn i sättet. Jag tycker hon påminner mycket om mormor Nala. Nala var också lugn som valp, visst hade hon sina busiga stunder, precis som Doris. Men i överlag en mycket lugn och glad hund.
Doris kommer att bli en perfekt hund och den som får henne kan skatta sig lycklig. Blir hon som Nala kommer hon att bli en helt underbar hund.



Vill du ge Doris ett hem, tveka inte att höra av dig. Mail:piated@hotmail.com



My hombrero baby one more time eller Lotta som hon heter. Tuffare och busigare hund får man leta efter. När man tar upp henne burrar hon alltid ner huvudet mellan fingrarana och smakar på dom. Hon ska busa med allt som kommer i hennes väg. En hund precis i min smak. Jag gillar hundar som man får jobba med. 
 

Lotta söker inte ett hem hon stannar här och blir kennel my hombreros nästa avelstik är det tänkt.

Det var ett tag sedan jag lastade hundarna i bilen. Men idag gjorde jag slag i saken.
Målet var naturreservatet i deltat eller lövudden som det också kallas.
Det är ett ställe som är otroligt fint och jag är nog inte ensam om att tycka det för det är sällan man står ensam på parkeringen.



Ni måste ju hålla med om att det är vackert.



  
De små bilderna blir större om ni klickar på dom.

Blev resultatet när jag spontant kollade i munnen på de små. Nu har de börjat bli små individer, de morrar,de skäller och de viftar på svansen. Jag tycker att vi har fått en kull med väldigt lugna och trygga valpar. De låter sig hanteras utan protester. De älskar all mänsklig uppmärksamhet de får.
För ett par dagar sedan fick de smaka på sitt första mål mat vilket var väldigt uppskattat, de vart alldeles tokig när de kännde lukten av mat.
Jag har skippat allt vad köttfärs heter för länge sen och ger valparna uppblött torrfoder med en gång = mindre kräsna valpar.

Imorgon blir de 4 veckor gammal. Tänk att tiden går så himla fort. Det är inte alls långt kvar tills de kan flytta.
Jag skickade in registrerings papprena till skk igår. Så snart har de varsin egen stamtavla.

Det finns så många bilder som blev bra. Att välja bara nån kommer att bli svårt.


En stor favorit är iaf denna, men focus på mamma.

   





Jag är snart klar med redigeringen av en kamera. Snart kan jag ladda upp bilderna från den andra.

Under en tid efterlyste jag modeller till olika projekt. Allt för att jag ska kunna träna på olika situationer.
Idag fotade jag en familj.
Barnen tog saken i egna händer och började genast klättra i repen som fanns. Precis som jag hade tänkt att det skulle.
Jag undra jag om de inte har en förmåga att läsa tankar ??

Det roliga med barn är att de aldrig gör som man säger. Det är bara att försöka hänga med i deras lekar.
De fick mig till och med att hoppa från en snöhög och jag lovar den var inte liten.

En fruktansvärt roliga dag har jag haft och jag hoppas lilla familjen blir nöjd med korten. Tack för att ni ställde upp på min lite tokiga ide.

   

Mer bilder lär dyka upp i bloggen. Jag har bara laddat upp bilder från en kamera idag. Jag har en till som ska tömmas och redigeras.

Det jag inte insett är att raw tar sån förbaskad plats på minneskortet. Jag insåg ganska snabbt att det jag har inte räcker till så det blev ett spontanköp av ett till och större. Nu behöver jag iaf inte stå där och vara utan.

Imorn väntar ännu ett projekt. Jag ska fota till tävling med temat less is more. Vad jag hittat på det får ni se en annan dag :)

Jag tycker det är väldigt roligt att ställa upp i olika fototävlingar. Oftast vinner man inget mer än äran, men jag tycker det är ett bra sätt att lära sig om vad andra tycker.
Ofta får man lite kritik eller det där gjorde du bra.
Sånt gillar jag.
Det är så man lär sig.

Om man hel tiden strävar efter att bli bättre och aldrig anser att nu kan jag det här då kommer man att gå långt.
Min körskolelärare sa en gång till mig "Pia den dan du tror att du kan köra bil då är det dax att lägga körkortet åt sida och sluta".
Samma sak tror jag gäller många saker i livet. Den dan man tror att man kan något är det dax att sluta.

Jag var iaf med i några tävlingar de senaste månaderna. 2 av dom vann jag faktiskt. Det är så enormt roligt att andra gillar det jag gör.

Denna bild var med i månadens råtta med temat nyår. Vann med 49% av rösterna.



Med denna var jag med i en utmaning på en fotosida med temat upprepning. Jag fick dock dela förstaplatsen med en annan underbar bild. (mitt fel att han fick lika många poäng som mig, men han förtjänade dom).

i Bells mage. Nu kan man känna en liten bula på hennes mage. Det är nu allt börjar bli verkligt, hon är verkligen dräktig.
Hoppas hon har många valpar i magen för 3 tikar och 2 hanar är beställda. Tänk om man kunde få det man vill ha, man bara talar om för tiken att så här vill jag ha det och då blir det så. Önskedrömmar *haha*.

Folk ringer hela tiden, men och det är ett stor men. De säger "jag såg att du planerar valpar till våren också, det är vi intresserad av".
Jag visste att det skulle bli svårt med valpar den här årstiden. Jag tog kullen helt för min egen skull och fick det jag ville ha. Men visst vore det trevlig om någon av de andra får ett hem snart.

Jag vet att alla får ett hem till slut, men det är frustrerande att vänta och inte veta. Då känns det mycket bättre med Belles kull där nästan alla som ev kommer är garanterad ett hem.

Jag har även beslutat att detta blir Belles sista kull. Hon kommer att gå i en välförtjänt pension efter detta. Hon blir trots allt 6 år iår.
Kiara vet jag inte ännu, det kan tänkas att hon får en till sista kull innan även hon går i pension.
3 kullar var är ett alldeles lagomt antal för en tik att få.
Nu står hoppet till Lotta ist, jag hoppas det blir hon som får föra my hombreros linjer vidare. En tredje generation tar över. Ännu så länge ser allt mycket lovande ut.

Det som känns tråkigt men också lättande är att vi under några år kommer att ha generationsbyte. Cavalierkullar kommer inte att födas i samma utsträckning under ett par år. Nu tar chihuorna över ett tag.
Men det är väl så det är, allt går upp och ner i vågor.


Stamtiken, urmodern och världens snällaste, underbaraste varelse som satt sina tassar på denna jord. Jag hoppas vi får många år till med denna underbara dam.
Hon är och förblir speciell.

Token Belle. Gladare hund får man leta efter.

Åter till gårdagens ämne RAW. Tro det eller ej men jag börjar bli kompis med filformatet. Jag hade en aha upplevelse igår och allt vart mycket roligare plötsligt.
Att fota i båda filformaten gjorde att jag förstod vad som var skillnaden och skillnaden är enorm i kvalite. Jag lyckades rädda en dålig bild i raw (den ovan) men i jpg blev det katastrof.

nånstans att man skulle ha en frigolitskiva på väggen i studion som reflekterar ljuset från blixten. Jag var ju tvungen att prova och se vad det gör för skillnad. Så jag passade på att fota Teddy. Det var ett tag sedan.

Det blir en enorm skillnad. Jag riktade blixten mot skivan som sedan studsade på hunden. Hade bygglampan på andra sidan för att lysa upp sidan som var mörk. Det är ingen dålig lampa jag har, men frigoliten med blixten var 1000 gånger bättre.

Studion är långt ifrån klar, i mars ska den målas och få nytt golv. Innan dess hoppas jag att frysen ska ha flyttat till sitt nya rum :) Den tar på tok för mycket plats där den står nu. Jag behöver den extra metern som den stjäl av rummet.

Men för två små chihuahuaor fungerar det alldeles utmärkt som det är nu. Det är inte snyggt där nere men vad gör det, bara bilderna blir bra.
Så mina vänner i slutet på mars hoppas jag kunna ta emot kunder i min lilla studio :)

  

Igår bestämde jag mig för att börja bråka med Raw filer igen. Min dator och jag har inte samma uppfattning om vad som ska fungera.
Av nån underlig anledning kan jag inte se raw filer på datorn och jag kan inte heller ladda upp dom i photoshop.
Detta trots att min version ska stödja filerna.
Men så la jag in programet som följer med kameran och nu helt plötsligt kan jag se bilderna. Jag kan öppna de i programet och skicka över dom till photshop den vägen. Bökigt JA enormt.
Den enda skillnade jag kan se mellan jpg filerna och raw är att raw filerna är skarpare och bättre kvalite.
Jag har bestämt mig för att fota i raw ett tag för att se om jag kan börja gilla det. Det kanske är värt allt besvär jag har med dom.

med en bygglampa och photshop. Som detta tex detta.



Så nu har ni fått en lite inblick i hur jag gjort för att skapa denna bild. Behöver jag tala om att jag ÄLSKAR photo shop.